Artiklar

om mejeriindustrin

Nr 6 – 2002

Mjölkdrickande ger styrka i skidspåret
Av Björn SigBjörn, Milkum

630 km på skidor på några timmar klarade sju skidkunniga ”mejerister” i Vasaloppsveckans Öppna Spår den 25 februari. Årets upplaga var också ett jubileum. Det var 10:e året i rad mejerifolket var ute i spåret mellan Sälen och Mora.

Fem skidentusiaster
När Lennart Jacobsson från Arla Foods i Göteborg på hösten 1992 i samband med en middag på ett mejerimöte frågade hur många som ville åka Vasaloppets Öppet Spår, 90 km från Sälen till Mora, var det många som var intresserade. När anmälningstiden närmade sig hade skaran krympt till fem tappra personer. Eftertankens kranka blekhet hade anmält sig hos de övriga.

Men fem skidintresserade skidentusiaster var tillräckligt för att starta experimentet. Från början var det givet att vår valla skulle vara SWIX. Detta beror på att Elopak från första stund gav sitt stöd till denna stora motionssatsning. Bägge dessa företag ingår ju i den norska Tiedemannsgruppen. Visst har vi ibland avvikit från den rätta läran och prövat andra vallafabrikat, men kanonprodukten Blå Extra finns ju bara hos SWIX.


Lars-Erik Stöllman och Lennart Jacobsson tar igen sig i Evertsberg och halva loppet är avklarat.

Gustav Vasa – den första skidkungen
Kanske finns det folk i mejeribranschen som inte vet varför man åker Vasaloppet? En påminnelse om historien kan därför vara på sin plats. Gustav Eriksson Vasa, sedermera Kung Gustav Vasa, var i november 1520 på flykt undan den danske kungen Kristian II (Kristian Tyrann), som härjade i Sverige. I Dalarna sökte Gustav hjälp av befolkningen. Få personer vågade emellertid ge honom stöd och han beslöt att fly till Norge på skidor från Mora via Sälen. Dalabönderna ångrade sig emellertid och skickade två av sina bästa skidlöpare efter Gustav och hann upp honom i Sälen. Han återvände och den 6 juni 1523 valdes sedan Gustav Vasa till Sveriges Konung.

1922 kom idén upp att arrangera ett skidlopp mellan Sälen och Mora för att hedra minnet av Gustav Vasas historiska skidtur. Klokt nog föreslog man att starten skulle ske i Sälen och inte i Mora. Tack vare detta så går loppet i nedförsbacke. Motsatta vägen hade blivit betydligt slitsammare. Vasaloppet har blivit allt populärare allt eftersom åren gått. Sedan cirka 20 år tillbaka har utvecklingen varit dramatisk. Flera olika lopp har tillkommit bland annat Öppet Spår. Totalt deltar nu cirka 40000 skidåkare i Vasaloppsveckans alla arrangemang.


En jättelik mustasch pryder Håkan Gustavsson när han tar igen sig vid en kontroll.

34 minusgrader
Gruppen skidkunniga ”mejerister” har under åren växlat i storlek. Ett tjugotal personer har prövat. Några har tagit av sig skidorna i Evertsberg efter halva loppet. De allra flesta har dock uthärdat trötthet, dåligt glid, uselt väder, utslitna spår, hunger, törst, blöta skor, dåligt fäste, värkande armar, ömma tår, frusna fingrar, slitna ljumskar och begynnande mörker för att njuta av segerns sötma i Mora. Rekordkallt har vi också haft. Fjolårets lopp går till historien. Starten med 25 minusgrader var som mildväder jämfört med den arktiska kylan ett par timmar senare. Minus 34 grader läste vi på termometern. Ingen glidvalla i världen kunde då hjälpa. I ärlighetens namn måste det dock upplysas om att vi ett par gånger haft rena utflyktsvädret med sol från en klarblå himmel, ingen vind, några minusgrader och perfekta spår. Då är det en fröjd att få åka 90 km.

Coachen som finns överallt
Pionjärgruppen bestod av Erich Colberg, Milko Grådö, Gert Forslund och Håkan Gustavsson, Elopak Helsingborg, Björn Sigbjörn, Milkum Sundsvall samt vår initiativtagare Lennart Jacobsson. Efter ett par inledande lopp beslöt Gert att hans främsta kvalitet nog var som coach. Genom att ha fullföljt loppet har Gert skaffat sig ingående kunskaper. Denna kännedom om loppets svårigheter har sedan Gert använt sig av när han stött, uppmuntrat och hejat på sina adepter hela vägen från start till mål. På de mest egendomliga ställen efter spåret har Gert dykt upp och sporrat oss deltagare till vidare färd. De mest senfärdiga har han noga passat på så att de inte kört bort sig bland marschallerna de sista kilometrarna mot målet. En väntande bankett med prisutdelning har därtill mot slutet fungerat som effektiv doping. När så målet är i sikte och devisen ”I fäders spår för framtids segrar” har kunnat läsas har tröttheten varit som som bortblåst.


Gert Forslund, vår eminente coach.

Finska segrar
Utlandet har också varit representerat. Under några år ställde Finland upp med ett starkt lag och belade topplaceringarna. Träningsdoser på upptill 800 km gjorde susen för den finska sisun. Man har tydligen tid för träning i den finska mejeriindustrin. Detta kunde givetvis inte få pågå utan åtgärd och ledde därför till beslutet att förstärka den svenska truppen med en skidåkare av rang, Bengt-Olof Johansson från Elopak i Bjurholm. Hans sopade skidspåret med finnarna och oss andra. Med dåligt fäste under skidorna i syfte att få bättre glid (hur orkade han?) klarade han sträckan på cirka fem timmar. Då hade flera av oss övriga bara hunnit halvvägs. Vi körde efter Baron Coubertins motto ”det viktigaste är inte att vinna utan att kämpa väl”.

Två medaljvinnare
I årets jubileumstrupp ingick Hans Wickström, Gefleortens mf Gävle, Björn Sigbjörn, Milkum Sundsvall, Lennart Jacobsson, Arla Foods Göteborg, Lars-Erik Stöllman, Arla Foods Göteborg, Håkan Gustavsson, Elopak Helsingborg, Michael Althin, Milko Östersund och Kolbjörn Ryden, Milko Östersund.

Det andra målet, efter målet i Mora, är att erhålla 10-årsmedaljen för tio fullföljda lopp. Förkylningar har lagt hinder i skidspåret för några, men två personer har lyckats fullfölja loppet tio gånger, nämligen Björn och Lennart. Under högtidliga former kunde dessa ungdomliga skidåkare mottaga medaljen från en äkta dalkulla efter att ha gått i mål nästan samtidigt. Fler jubilanter blir det säkert under de närmaste åren. Konditionen, mjölkdrickandet, skidintresset, vallakunskaperna och den okuvliga viljan borgar för detta.


Glada miner på banketten. Nästa års lopp planeras.