Nr 12 – 2002

Hälften kvar i Haugesunds tänkniska mejeri
Av Björn SigBjörn, Milkum

Halva ytan i andra halvan av mejeriet med hälften av utrustningen till halva kostnaden. Så kan man i stora drag sammanfatta det nyaste nordiska mejeriet för konsumtionsmjölk, nämligen Haugesund i södra Norge. I september 2001 var det nya mejeriet i full drift efter tio månader från anbud till färdigt mejeri.

När distriktsmejerierna etablerades i Norge 1984 blev Haugesundsområdet ett ”gränsland” som inte blev riktigt avklarat mellan föreningarna norr och söder om Haugesund. 1996 fusionerades företaget med TINE Meieriet Sør. I området fanns fyra mejerier med tillsammans 50 miljoner kg mjölk varav 26 milj. gick till Haugesund (11 milj. konsumtionsmjölk och 15 milj. ystmjölk). Potential för rationellare mejeridrift fanns och en strukturutredning tillsattes 1998. Mandatet var att finna en optimal anläggningsstruktur utan hänsyn till gränserna mellan TINE Meieriet Sør och TINE Vestlandsmeieriet.

Mejeri 2
Mejeriet i Haugesund

Komprimerat, enkelt mejeri
I förutsättningarna för utredningen ingick att det skulle bli en komprimerad och enkel anläggning med tyngdpunkt på logistikfunktioner, lägre investering för ett nytt mejeri och alternativa lösningar för befintligt mejeri, också där med låga investeringar. Kraven var vidare: endast söta produkter, reducerad flexibilitet jämfört med andra k-mjölksmejerier, hög kvalitet och kostnadseffektiv drift.

Efter en inledande omgång med ca 100 milj. kronor för ett nytt mejeri fann man
- att det var möjligt att bygga nytt för 66 milj. kronor
- att man kunde frigöra areal i det gamla mejeriet och få mindre behov av upprustning
- att en uppdelning av förpackning mellan Haugesund och Bergen var mest lönsamt, med 16,5 milj. liter till Haugesund.

TINE Meieriet Sør och TINE Vestlandsmeieriet gjorde ett samarbetsavtal hösten 1999 om produktion och försäljning av k-mjölk i området. En ny genomgång av förutsättningarna visade på ökat investeringsbehov, ökat marknadsvärde på mejeriegendomen och minskad försäljning av konsumtionsmjölk.

Nytt för 28 milj. kronor
Det gamla mejeriet var byggt 1967 och golvytan var på 13600 kvadratmeter. Med en nedlagd ystning blev det stora ytor över. Behovet bedömdes vara 6000 kvadratmeter. Resten skulle hyras ut. Det första förslaget med bland annat ny tankbilshall och uthyrning av halva mejeriet fick nej av mäklaren då detta blev mindre attraktivt för spekulanterna. Man gjorde då ett nytt drastiskt förslag vilket innebar att mejeridelen flyttades till andra halvan av anläggningen. Därigenom behövdes bara den mittersta delen av tomten och resten samt även den övriga delen av mejeribyggnaden kunde hyras ut.

Sommaren 2000 kommer APV in i bilden. Efter en intensiv tid med ett tätt samarbete mellan APV och mejeriets folk kom man fram till att man kunde få ett ”nytt” mejeri i det gamla för 28 milj. kronor. Man reducerade kravet på mejeriets återstående livstid till 10 år. Eftersom en nedläggning av mejeriet skulle medföra ökade transportkostnader på sju milj. kronor per år så beslutades den 29 juni 2000 att projektet skulle genomföras.

Skretting 2
Meieribestyrer Ludvig Skretting, TINE Meieriet Sør Haugesund

Inget produktionsstopp
När alla pusselbitar var på plats var det bara att köra igång. I november 2000 blev anbud och kontrakt klara, i december startade rivningar och ombyggnader. 15 maj 2001 var mjölkmottagningen automatiserad. 20 juni var mjölkbehandling och förpackning klara. Den 30 juni flyttades administrationen och slutligen var allt klart i september 2001.

Lösningen med att dela mejeriet på mitten var ett lyckokast. Det möjliggjorde nämligen drift i den gamla delen samtidigt som ombyggnaden pågick. Man fick aldrig något produktionsstopp, bortsett från en dags uppehåll för flyttning av förpackningsmaskinen. Den rejäla dimensioneringen i det gamla mejeriet gav också projektgruppen stor frihet eftersom byggnaden tålde stor last. En viktig punkt var värderingen av mejeriets livstid. Till exempel bedömde man att fasaden skulle kunna hålla i 8-10 år utan åtgärd, men i ett perspektiv på 20-25 år måste den renoveras.

Att på så kort tid kunna bygga så billigt förutsatte, enligt projektgruppen, att
- projektledaren kommer med i idéfasen
- rätt man finns på rätt plats:
- mejeriteknik- och teknologi sköts av ”mejerister”
- projektutveckling sköts av projektledaren
- byggandet sköts av byggingenjörerna
- behoven definieras, alltså presentera behov men inte lösningar
- komihåg ”TTT”, Ting Tar Tid; för ett bra slutresultat krävs mognad och utveckling

Från mejeriets sida hade man ett krav på att driften i det gamla mejeriet skulle kunna gå klanderfritt tills det nya var klart. En uppgift som APV klarade av. Man bestämde också att man skulle ha kvar Dairy 2000-konceptet från Tetra Pak (basprodukterna skummjölk och homogeniserad 10-12 %-ig grädde blandas till önskad produkt i förpackningsmaskinen) samt att man skulle fortsätta med Tetra Rex-maskiner. Man önskade också att kunna köra Bag-in-Box med Dairy 2000. Den lösningen ordnade man själv.

Men grunden för ett vällyckat mejeriprojekt är givetvis gedigna mejerikunskaper. Erfarenheter från APVs senaste projekt med k-mjölksmejerier i Byrkjelo och Gausdal skapade en bra grund. För dessa bägge mejerier var ledorden: enkelt, skonsamt och billigt.

Tankar 2
Gräddtankar med kopplingstavla

Målen - skonsam behandling och lägre svinn
Centrala förutsättningar för projektet var:
- Skonsam behandling av råvaran
- Reducerad inverkan på fettkulorna.
- Förbättrad kvalitet på råvara och färdig produkt.
- Lägre energikostnader
- Lägre svinn
- Mejeriet skulle fungera som en färskvaruterminal med produkter även från
Prior Sør (ägg och fjäderfä) och Gilde Vest (köttprodukter).

Efter många spännande diskussioner om minsta möjliga behandling av råvara och färdig produkt, enklare process, logistik och driftskostnader kom man fram till följande åtgärder:
• Lagringstiden av råmjölk skulle reduceras till ett minimum. Det innebär att mjölken räcker till kl 0900 nästa morgon. Därmed kunde man ta bort ”rullningen” av mjölken och alltid få färsk mjölk att förpacka. ”Överskottsmjölk” till mejeriet går till ysterier. Antalet silotankar har därför kunnat minskas från fem till två.
• Naturligt fall från intransportbil till luftavskiljare. Autostart och autostopp av pumpning via kylare till silotank.
• I stort sett helautomatiskt, men lägre antal pumpar och ventiler än normalt (t.ex. kopplingsplattor på råmjölkssidan, eftersom endast ett moment per dag).
• Integrerad gräddpastör (mjölk- och gräddpastör med gemensam balanstank), endast en mjölkpump och ingen gräddpump.
• Frekvensstyrning av alla pumpar.
• Balanskärl utan strypningsventil.
• Pastörer med APV Duo Safety vilket gör att man slipper tryckförstärkningspumpar.
• Homogenisering efter pastörisering med aseptisk homogenisator.
• Produkttankar med naturligt fall till förpackningsmaskiner.
• Reducerat svinn vid produktbyten.
• Diskrutiner för lastbärare.

En av de bärande idéerna i uppbyggnaden av processen har varit att mejeriet skall vara tömt på mjölk vid dagens slut. Det vill säga att silo- och produkttankar är tömda när produktionen är slut. Mejeriet tar emot mjölk på kvällen för uppstart påföljande dag. Konsumtionsgrädden står över natten för kristallisering, men gräddtanken kopplas ifrån med tanke på diskningen av processen (se bild på gräddtankar).

I tillägg till disk av tankbilar finns endast tre (3) diskar i hela mejeriet:
• Disk av mottagningslinje och silo.
• Disk av ledning från silo till balanstank och pastör.
• Disk av ledning från pastör till produkttankar, produktankar och ledning från dessa till förpackningsmaskin samt förpackningsmaskin.

Med tanke på att mejeriet nu fungerar som en färskvaruterminal har planeringen av kylrummet varit viktig. Man lade stor vikt på att placera varorna i den ordning varorna skall plockas. Det har gett ett bättre varuflyt.

Flytschema2

Besparing = 50 %
Mejeriet i Haugesund består nu av förpackning av sötmjölk och grädde samt drift av färskvaruterminal. Mejeriet täcker nu en konsumentmarknad på 130000 personer. Totala leveransen per år är 21 milj. kg till 800 kunder.

Hur fungerar mejeriet idag? Har åtgärderna gett önskat resultat? Svaret är JA!

Mejeriet tar emot ca 14 milj. kg per år. En maxdag förpackas 80000 liter. Produktionen består av Skummet Melk, Ekstra Lettmelk, Lettmelk, Helmelk och Fløte. Överskott av Fløte förpackas och skickas till mejeriet på Sola i Stavanger. Kvaliteten på mjölken i silotankar och i färdiga produkter är betydligt bättre än före ombyggnaden.

Eftersom principerna för diskning är hela annorlunda än förut har vattenförbrukningen minskat stort. Reduktionen är hela 80 %. Det finns idag en diskstation mot tidigare två. Det behövs bara 3 diskar mot förut 20-25 st.

Förbrukningen av el har minskat med 27 %. För uppvärmning är minskningen 58 %. Totalt för all media är minskningen 56 %, vilket motsvarar 1,2 milj. norska kronor per år.

Ännu ett tänkniskt mejeri är byggt!